Tvestjärtar är, som de flesta i gayvärlden säkert känner till, ett annat ord för bisexuella. Bisexualitet är ett omdebatterat ämne vilket till stor del handlar om folks behov av att etikettera saker och ting. Men hur placerar man en bisexuell person i ett fack och vem är egentligen bisexuell?
Somliga hävdar fortfarande att jag är bisexuell eftersom jag har träffat en hel del killar förut. Vad de då inte känner till är hur dessa förhållanden egentligen har varit. Jag utelämnande detaljer som att jag faktiskt inte var kär i killen och att sex mest var något man skulle ha, något som man förväntades ställa upp på, vilket jag sällan gjorde och när jag väl gjorde det så var det aldrig helhjärtat.
Tydligen räcker det att man ska ha kallat någon för sin pojkvän, för att man ska klassas som bisexuell i all framtid, oavsett hur många förhållanden man haft med olika tjejer sedan dess. Att jag skulle börja träffa killar igen känns otroligt avlägset, det känns verkligen som att jag har landat i min sexualitet.
En annan etikett är de som lever som gay, men plötsligt blir kära i en person som råkar vara av motsatt kön. Detta har hänt flera av mina vänner och de har tyckt att det har varit jobbigt att ”komma ut” på nytt. Det intressanta här är fördomarna de stött på har kommit från gayvärlden! Personligen är jag glad över att se mina vänner lyckliga och skulle aldrig andas något om ”förräderi”, vilket många gör.
Frågan är om många gays är dömande på grund av rädsla? Rädsla för att tvestjärtarna bidrar till att gayminoriteten ska dö ut. Och jag undrar om det är det vi gays, som har det största behovet av att placera folk i fack för att vi ska veta var vi har dem? Vår ständiga undran om andra är innanför eller utanför vår slutna gayvärld?
Jag kan villigt erkänna att jag själv varit en av dem som irriterat mig över bisexuellas ”velighet” och dessutom känt ett visst förakt mot de som "bytt sida". MEN det var innan jag såg på det objektivt och innan jag lärde känna min kompis underbara pojkvän som gjort ett stort intryck och avtryck i mitt liv. Han är helt klart en tillgång, även i gayvärlden, och hade fler människor haft hans medvetenhet hade könsrollerna snabbt luckrats upp. Vill ni inte etikettera er eller bli instoppade i små fack, säg som
Shane i
L Word – sexualiteten är flytande.
Manuela Gaetani