Att resa runt i Toscana är som att kliva in i ett vackert vykort. Vi lät Musse Hasselvall visa sitt Toscana för oss under tre underbara dagar. Med sig hade han chefredaktören Martin Johansson, fotografen Emma Wallte och sitt sällskap Katarina Wigander. Läs, älska och inspireras av Musses resereportage, exklusivt för Norwegian och Glife.
Dag 1
Det började precis som jag hade förväntat mig. Fast lite värre. Att
Martin ”Miss Inga” var tossig hade jag anat sen tidigare, men att det skulle vara så här illa hade jag inte kunnat föreställa mig… Trots att det pratats om den här trippen sedan månader tillbaka fanns plötsligt inga besked att få. Jag och Katarina gjorde allt för att få några som helst direktiv. Vi skulle bjuda på lite av det Italien vi känner. Martin skulle boka resan. Jag hade kommit med ett förslag om att vi skulle besöka ett ställe i
Umbria en timme från Rom. Ett hotell med spa och möjligheter att rida. "Det låter skoj", är Martins reaktion. Perfekt tänkte jag. Det här kan inte misslyckas. Men det här var såklart flera månader tidigare.
När
Miss Inga tillslut behagar att meddela oss två dagar innan vi ska resa får vi veta att rida blir det inget av. Umbria blev det inget med heller. Men har du körkort? Innan jag hinner svara att jag har det fick jag veta att om jag kan köra så räcker det. Ta med badbyxor och en kostym. Taxin hämtar 14:30. Det var inte mer med det.
På väg ut till flygplatsen i taxin lär vi känna Emma som ska fotografera. Jag och Katarina pustar ut, Emma verkar inte vara i närheten av så tossig som Martin. På flygplatsen hinner vi äta och blir uppdaterade på vad som ska hända. Trots det är allt väldigt oklart. Emma får inte en syl i vädret men flikar in att Martin har full koll på läget men hatar att informera. Hon hinner också berätta att ingen av de tidigare de har rest med har varit besvikna. Efter en skön flygtur landar vi strax efter åtta i ett varmt Rom. En chaufför från hotellet plockar upp oss. Om två timmar är vi i Toscana. Väl framme bjuds vi på caprese, kallskuret och vin i ett gammalt slott ombyggt till hotell. Redan i bilen hann vi bli oanständiga men med lite mat och vin slutar det så illa att jag faktiskt inte kan återge något av samtalen vi förde. Lika bra är det.
Dag 2
Dagen efter ska vi ses kl 9.30 för avfärd med en veteranbil. Bilen anländer inte förrän klockan elva men vi är lika glada för det. Vi är i Italien. Vinterbleka sätter vi oss i en nercabbad Morgan under strålande sol. Vi har fått en färdig rutt utstakad på en karta. När vi åkt i tio minuter avviker vi från rutten när en skylt pekar åt
Pittigliano, ett ställe jag besökte förra sommaren. Alla är rörande överens och ganska snart är vi utanför kartan vi fått. Om fyra timmar ska vi lämna tillbaka bilen.
När vi når staden
Sorano börjar jag känna igen mig så vi åker förbi
Il Monte Bed & Breakfast jag bott på. Vi har tur, Dario är hemma. Alla hans gäster har åkt för dagen och hans nyfunna kärlek förbereder lunch medan han snickrar. Vi blir varmt mottagna och snart sitter vi ner och delar deras lunch och får höra Darios historia. En mycket enkel måltid men ändå bättre än den tjusiga restaurangen vi planerat för. Vi blir kvar längre än vi tänkt. Resan fortsätter med glass i
Pitticliano, en tur till vulkansjön
Bolsena och en improviserad picknick på en osedvanligt trevlig parkeringsplats i staden
Proceno. Vi lämnar tillbaka bilen senare än vad som var planerat. Men utan skäll. En sen middag på hotellet och tidigt i säng. Inte för att vi måste utan för att vi inte kan hålla oss vakna.
Dag 3
Dagen efter ska vi få ta del av spat som ligger i anslutning till hotellet. Behandlingarna börjar inte förrän tolv. Katarina luskar ut at det finns ett stall i närheten. Personalen på hotellet är mycket hjälpsamma och ser till att vi kan få rida ut.
"Rida! Skulle aldrig falla mig in", är Martins spontana reaktion. Emma följer inte heller med. När vi träffar mannen som håller i turerna låter jag honom veta att vi är väldigt erfarna ryttare med många års erfarenhet. Det är inte en lögn, i alla fall inte när det gäller Katarina. Vi får två pigga hästar och i sällskap av en italienare, hans två döttrar får vi två timmar magisk ridning i ett fantastiskt landskap. Trots allergichock.
Innan spat får vi några timmar i solen. Vi har tre poler att välja på. En kall och två kroppstempererade. Valet är lätt för mig som är badkruka. Katarina är överhettad efter ridningen och har dessutom bränt sig så jag får klara mig själv. När vi väl ska in i spat är man inte så sugen på att lämna solen. Vi ska nämligen in i ett mörkt rum för att flyta omkring i vatten med hög salthalt. Till en början skriker dessutom Katarina som en stucken gris pga av skavsår efter ridningen. men när det har lagt sig visar det sig vara mycket avkopplande. Vi somnar som två barn. Efter det blir vi visade till en jättestor kattlåda. Det är i alla fall första intrycket. Den är fylld med salt och med värme underifrån. Vi blir iklädda en slags bomullsdräkt som påminner om en Kuk-Klux-Klan uniform. Vi lägger oss i lådan och blir täckta med en varm tung säck och tussar för ögonen. Ganska snart sover vi igen.
På kvällen tar Fredrika från hotellet oss till en restaurang i byn. Vi äter alla mer än vi klarar av. Fantastisk mat och bra sällskap kan verkligen göra att man äter mer än man kan föreställa sig. Promenerar tillbaka till hotellet efter att vi kramats och pussats länge med restaurangens ägarinna och Fredrika. Tillbaka på hotellet sitter vi och pratar tills matkoman gör sig gällande. En riktigt bra resa lider mot sitt slut. Det har varit roligt och avkopplande. Och Martin visade sig inte vara så tossig som jag hade föreställt mig!
Kolla
enresautandig.blogg.se om resan Musse gjorde sommaren 2009 i samma område.
Musse Hasselvall
