Ur vägen - Blogg - I huvudet på Sven-Berit

Logga in

Se hela Hanky

E-post eller Alias:

Lösenord:

Logga in Kom ihåg mig

Registrera dig som medlem

Glömt lösenord

Ur vägen K27
Malmö, Sverige (World)
Offline,

Profil

Blog

Gästbok

Foton

Vänner

Kön: Kvinna

Status: Single

Födelsedag: den 4 mars

E-post: wiberg_1@hotmail.com
MSN: -
Skype: -

Om min blogg

Uppdaterad: 2009-01-09, 17:54

Sven-Berit är en något tokig brud, som varken kan leva med eller utan tjejer. Inte gör det saken bättre att hon är helt förvirrad och klumpig, samt att hon är sambo med 5 ökenråttor. Välkommen in pannkakan på Sven-Berit!

Sven-Berit och papegojan

Publicerad: 2010-03-25, 18:26 från webben
Kategori: Sven-Berit & djuren

Sven-Berit har en annorlunda relation till djur...

En gång var Sven-Berit och Linda i folkets park och lekte, där det hela avslutades med ett besök på terrariet för att titta på en massa ormar, spindlar, ödlor, krokodiler, apor, papegojor och andra roliga djur.

De fastnade dock hos papegojan Douglas. En kändis i papegoje-sammanhang, nämligen samma goja som varit med i Pippi-filmerna. Han snackade på utav bara attan. Det stod även på lappen att han kunde steppa, och de ville ju Sven-Berit och Linda se...
- Kan du dansa? frågade Sven-Berit papegojan.
- Klart jag kan!
- Får vi se då?
- Nej...
Haha, en liten kaxig en. Sven-Berit tjatade och gojan pratade på... Till slut kom Sven-Berit på den briljanta idéen:
- Om jag dansar för dig så får du dansa för oss!?
- JA! svarade den smarte gojan..
Och så började Sven-Berit givetvis att dansa, och Linda stod som ett frågetecken undrade vad Sven-Berit pysslade med... Vet ni då var gojan gör? Han börjar riktigt asgarva!! Linda blev rent paff, sen började hon asgarva med. Och som inte det var nog.. vad tror ni inte gojan säger?
- En gång till!

Den var en fräck jävel det! Han höll inte sitt löfte om att dansa, så Sven-Berit gjorde det igen, snäll som hon är. Och då började gojan skratta en gång till. Samtidigt började Linda att steppa, och gojan fortsatte att skratta.... När Sven-Berit och Linda inte fick den att dansa så ville de höra den sjunga. Så Sven-Berit och Linda fick gojan att börja vissla. Men för att få den att sjunga så sjöng Sven-Berit och Linda en Pippi låt (nix, dem sjöng inte ens i takt).
- Hahahaha!!
För att inte låta gojan dö av skratt så fortsatte dem vidare för att se känguruer istället. Dem skrattade mindre åt Sven-Berit...

Kommentarer (2)

Sven-Berits alla liv

Publicerad: 2010-02-23, 03:13 från webben

Vem är Sven-Berit? Hon som får i stort sett alla att gilla henne på något sätt. Hon som alltid strular till det. Hon som ofta gör bort sig. Hon som är känd för att öppna munnen vid fel tillfälle (eller överhuvudtaget tänkt innan hon öppnar munnen). Hon som gör en massa impulsgrejer. Hon som har 5 kräk aka ökenråttor, och numera även fiskar och grodor som alla är döpta efter hennes vänner (dem känner sig sååå hedrade så! Vännerna alltså.) Hon som har en brandvarnare som är allergisk mot henne. Hon som har ett minne som en fiskpinne. Hon som är extremt osmidig och klumpig. Ja vem är hon egentligen? Vi försöker ta oss tillbaka i tiden för att se om vi kan hitta något intressant.....

Ca 1,5 miljon år sedan
Som den neandertalare hon var, var Sven-Berit redan då svår att förstå. Sven-Berit sprang ofta omkring och irrade ute på slätterna med en egensnidad knölpåk på jakt efter något ätbart. Men då varken hamburgare, pizza eller tacos fanns framdukat, och att hon inte alls var gjord för att jaga kanin, så blev Sven-Berit inte långvarig här. Sven-Berit gillade inte att bli kallad för homo erectus, då hon inte kände sig som en av dem (och för att hennes hjärna inte var större än en valnöt), så då föredrog jag bara homo...

Ca 20 000 år sedan
"När ska den här h*lvetes vintern ta slut?" var den vanligaste kommentaren Sven-Berit muttrade på när hon pulsade omkring i snön efter något att äta (japp, Sven-Berit var konstant hungrig). Och då Sven-Berit inte var någon Sherlock Holmes, tog hon oftast fel på mammut-spår och den sabeltandade tigerns spår. Det blev mycket motion för hennes del då Sven-Berit oftast fick fly för sitt liv. Och på grund av sitt dåliga lokalsinne så hittade hon sällan tillbaka till sin stam och då tändare var svårt att få tag på under weichselstiden så frös Sven-Berit ihjäl. Dock hade Sven-Berit ett fint residens som ni idag kan läsa om i "Grottbjörnens folk". Så vintern är än idag inte speciellt uppskattat.

Ca 5000 år sedan
Sven-Berit provade på livet som bonde! Men livet som bonde var hårt och Sven-Berit fick det aldrig som jag ville. När Sven-Berit skulle odla vete så blev det istället maskrosor. Antagligen Sven-Berit som ska ta på sig äran av dessa mindre vackra blommors uppkomst!? Och efter en mindre framgång i "Bonde söker fru", då hon redan på den tiden var kass på att ragga, så gav Sven-Berit upp livet som bonde (då hon egentligen var en stadsmänniska) i den yngre stenåldern och provade lyckan på annat håll...

Ca 1500 år f.kr
Sven-Berit blev hantverkare och försökte härma efter egypterna (japp, Sven-Berit hade sina kontakter) och göra egna Ali Babas skatter. Men då dem tydligen bara hade brons tillgängligt där Sven-Berit fanns (att dem inte förstod guldets värde?) och att Sven-Berit ändå inte kunde se skillnad på brons och vanlig sten gjorde inte henne till byns främsta hantverkare...

Ca 1000 e.kr
Sven-Berit satte sig i båten och var en ökänd trummis och sångerska under denna tid. Sven-Berit och gänget satte många i skräck när dem kom farandes på de sju haven (nåja, öresund om inget annat). Hon gav många kalla kårar till dom som kom i hennes väg. Hennes främsta vapen var sångrösten, och tro mig, det var ett fruktansvärt vapen! Plundringstågen var ofta framgångsrika, men då Sven-Berit fortfarande hade ett dåligt lokalsinne, så hittade hon sällan tillbaka på de sju haven (läs öresund). Och när Sven-Berit skulle leka Titanic så trillade Sven-Berit i plurret och blev uppäten av en brugd, som antagligen trodde Sven-Berit var en säl...

Ca 1200 e.kr
Sven-Berit sprang omkring med tights i skogarna med pil och båge och spanade på vackra flickor, och körde ofta med repliken "Gjorde det ont? Pilen är nyslipad. Amor var namnet". Sven-Berit var väldigt charmig (trots usla raggningsrepliker) och många flickor föll för Sven-Berit. Dock var hon något klumpig och fick egentligen aldrig rätt den jävla pilbågen och trasslade ofta in sig själv i den (jag vet, hur lyckas man?).

ca 1400 e.kr
Efter att det framgick att bågskytte inte var Sven-Berits grej så gick Sven-Berit över till svärd. Sven-Berit sprang omkring med en knopp på huvudet och klänning på kroppen, men jag såg mer ut som en transa än en samuraj. Det gick lite si och sådär för hennes del. Sven-Berit var inte alls van vid att sitta på golvet och svor över att hon skulle leta upp den jäveln som kom på att man skulle äta med blomsterpinnar istället för kniv och gaffel. Men hon var en jävel på svärdet och hackade vilt omkring mig. Men då Sven-Berit hade svårt att förstå japanska, och dem hade svårt att förstå svenska, så ansågs Sven-Berit som dåtidens clown med sina charader som ingen förstod sig på.

Ca 1600 e.kr
Som den äventyraren Sven-Berit var, så trodde Sven-Berit att dem skulle hästluffa i Europa, när hon frivilligt ställde upp i 30-åriga kriget. Hennes valnöts hjärna hade inte växt speciellt mycket och en liten chock fick Sven-Berit när hon insåg att så var inte fallet. Och med tanke på Sven-Berit tidigare erfarenheter utav vapen så vågade dem inte sätta en musköt i handen på Sven-Berit, utan hon blev tilldelad en knölpåk (igen) istället. Sven-Berit blev inte långvarig ute på fältet...

Ca 1800 e.kr
Nu levde Sven-Berit loppan! Med fina brudar, äventyr och mycket saloon-häng. Sven-Berit hade en fin svart häst som hette Lille-Mor (även Tornado måste ha en hemlig identitet) och var en höjdare med att dra pickadollerna. Men hennes minne var dock lite kortvarigt så det hände ju att Sven-Berit glömde att fylla på med nya patroner... Sven-Berit försökte leta lite guld ett tag, men då hon inte kunde se skillnaden mellan brons och sten, så kunde Sven-Berit inte se skillnaden på en grizzlybjörn och en
tvättbjörn. Det blev inte mycket guld efter att ha försökt klappa den söta "tvättbjörnen". Så Sven-Berit återvände till city och började gå igenom sitt liv...

Ca 1983 e.kr
Sven-Berit gör misstag. Hon gör tabbar. Hon gör bort sig. Hon vågar. Hon är oftast lite koko. Hon har roligt. Hon sitter inte still. Hon lär. Hon upplever. Men framför allt... Sven-Berit lever sitt liv, på sitt sätt!

För att veta vart du ska, måste du veta vart du kom ifrån!

Så här ser Sven-Berit ut på ena sidan av sin nya frisyr! Sven-Berits bästa Emma som fixat detta. Vad står Z:at för? Jo, Sven-Berit kallas inte så ofta för Sven-Berit längre. Numera är det Zorro, som just samma Emma, gav upphovet till.

Kommentarer (0)

Sven-Berit och brandvarnaren

Publicerad: 2010-01-19, 22:43 från webben
Kategori: Sven-Berit går snett

Att Sven-Berit inte är tekniskt lagd är inte så svårt att lista ut. Sven-Berit vet inte ens hur hon sätter på sin egen mixer. Så den är fortfarande oanvänd...

Okej... det var ju inte det som detta inlägget skulle handla om. Men hennes tekniska begåvning har dock fått sättas på prov. En dag (nä nu ljög vi allt, det var faktiskt natt) så låg Sven-Berit och nannade gott på sin kudde i sin stora säng. Då helt plötsligt börjar det tjuta, 04.30, och Sven-Berit hoppade till värre än en hoppande böna.
- Va fan spelar grannarna trumpet mitt i natten för? muttrade Sven-Berit.

Hon insåg ganska snabbt att det inte var någon trumpet, eller musik instrument överhuvudtaget. Utan det var Sven-Berits brandvarnare som hade fått fnatt. Då tog Sven-Berit en köksstol och skulle trycka av den. Och det trodde ni skulle vara så enkelt? Nej, nu är det Sven-Berit vi pratar om. Hon tryckte på allt hon hittade, inklusive lampan i taket, så det blev helt beck mörkt.
- Mycket begåvat ditt pucko, tjafsade Sven-Berit med sig själv.

Det lät som det var 50 polisbilar, ambulanser och brandkår på en och samma gång hemma hos Sven-Berit. Hon blev tokig. Den jäveln gick ju inte att stänga av. Så Sven-Berit rev loss skitet och trodde det skulle hjälpa. Vi vet inte riktigt var Sven-Berit har fått för sig att en brandvarnare går på el. Så givetvis hjälpte inte det. Hon gick in i sovrummet och la den under en kudde och hoppades att den skulle hålla käft då. Därefter gick hon bort mot sina kräk, aka ökenråttor, och frågade om råd. Men dom trodde antagligen att Sven-Berit sjöng, för dem sprang mest omkring förskräckta.

Efter att ha tryckt på alla knappar Sven-Berit kunde hitta på brandvarnaren (2 stycken då) så såg hon ingen annan utväg en att ringa Missy om hjälp. En yrvaken Missy lyssnade på en hysterisk Sven-Berits kamp mot brandvarnaren.
- Har du ingen manual till den där det står något? undrade Missy.
- Ingen aning, svarade Sven-Berit och gick mot köket där manualen i så fall skulle ligga (om den fanns vill säga).
- OCH DU ÄR TYST!! sa Sven-Berit och pekade på sin brandvarnare innan hon gick in i köket.
Redan sedan tidigare fnittrade Missy åt Sven-Berits kamp mot brandvarnaren. Nu asgarva hon.
- Nej, jag hittar ingen manual. Men det kanske står något på den hur man stänger av fanskapet?
Sven-Berit gick tillbaka till sitt sovrum och plockade fram sirenen under kudden för att se vad om det stod något.
- Shit, jag blir ju döv. Lägg tillbaka den under kudden igen, sa Missy.
- Hur ska jag kunna läsa om den ligger under kudden tänkte du? Och döv har jag redan blivit.
- Har du provat att ta ut batteriet? frågade Missy.
- Batteri?!?

Det hade givetvis inte Sven-Berit tänkt på. Och efter lite kamp mot batteriet, som var konstig tyckte Sven-Berit, så slutade fanskapet att tjuta. Sven-Berit blev helt överlycklig. Längesedan hon var så lycklig! Sven-Berit kunde äntligen somna om. Efter ett tag gjorde hon det med. Vid 9-tiden så...
- PIIIIIP!!!
Sven-Berit hoppar till värre än 2 hoppande bönor denna gång. Brandvarnaren hade Sven-Berit lagt på byrån bredvid sängen.
- VA FAN. HUR I HELVETE KAN DU PIPA UTAN BATTERI????
Sven-Berit öppnade då sitt fönster och var på väg att kasta ut fanskapet. Men fick en köldchock och stängde genast. Hon gick och gömde dem under soffan istället...

Där ligger den fortfarande kvar. Har dock slutat pipa. Men Sven-Berit vågar inte närma sig den.
- Den kanske är allergisk mot mig?
Kanske vi får höra hur det gått, en annan dag...

Sven-Berit med vänner, dock utan en brandvarnare...

Kommentarer (0)

Sven-Berit och brudarna del 14

Publicerad: 2010-01-05, 11:57 från webben
Kategori: Sven-Berit&brudarna

Denna blogg måste vara Sveriges slöaste blogg, gällande uppdatering... Men nu är det Sven-Berit det handlar om, och då går allt i sin egen knepiga takt.

Sven-Berit och brudarna fortsätter. Misstagen, tabbarna, ja.. ni vet allt det som ligger i Sven-Berits natur. Iaf...
Nu hade Sven-Berit fattat tyckte för en tjej som, givetvis, inte bodde i Malmö. Ingen av Sven-Berits brudar gör det, av någon anledning. Denna bodde i samma stad som en Sven-Berits tidigare brudar. Nej, inte Stockholm eller Helsingborg. Utan Hässleholm. Och redan då hittade Sven-Berit inte dit, även om det var mitt på ljusa dagen. Sven-Berits lokalsinne är ungefär lika stor som en hos en guldfisk. Ett under att Sven-Berit hittar ut ur sin egen lägenhet.

Iaf... denna tjej då. Som var en svår sådan. Okej, alla tjejer är svåra, men just denna var extra svår. Hur skulle Sven-Berit göra? Jo, då kom Sven-Berit på den briljanta idéen att dra till Hässleholm på en överraskningsvisit. Detta kom Sven-Berit på kl 18.07 en söndag. Två timmar senare, efter lite övertalning från vänner, så satt Sven-Berit i en lånad bil och på väg mot Hässleholm. I december månad, i kyla, duggregn och inte en jävla aning om tjejen överhuvudtaget var hemma...

Sven-Berit valde att köra motorvägen till Helsingborg för att sedan köra rakt åt höger. "Enkelt och smidigt", tänkte Sven-Berit. Ja, men nu är varken något enkelt eller smidigt när det kommer till Sven-Berit, vilket hon borde förstått sedan tidigare. Till Helsingborg var inga problem att ta sig till. Men väl i Helsingborg... Vi vet inte hur Sven-Berit lyckades, men iaf, så var hon ett hårstrå från att köra på färjan till Helsingör. "Hrm, nog inte rätt håll" tänkte Sven-Berit. Sven-Berit ringde då upp en av hennes vänner som bor i Helsingborg för att få en guidning ut ur Helsingborg. Ut från Helsingborg kom Sven-Berit. Men inte mot Hässleholm. Sven-Berit hamnde i Höganäs.
- HUR JÄVLA HELVETES SVÅRT KAN DET VARA ATT KOMMA TILL HÄSSLEHOLM? svor Sven-Berit så att Eamons "Fuck it" lät som rena barnvisan.
Med hjälp av Sven-Berits styvpappa så hitta Sven-Berit rätt väg tillslut. Men såklart, då missade Sven-Berit avfarten till Hässleholm...
- Jag blir så trött på mig själv, hörde man Sven-Berit muttrande.

Såja, iaf. Till Hässleholm kom hon. 2,5 timme senare. "Vart ska jag nu då?". Ja du... Det enda Sven-Berit visste var vilken gata och att det skulle vara en rondell...
- MEN HÄR ÄR JU FÖR FAN RONDELLER ÖVERALLT!!

Sven-Berit ringde då upp sin GPS, i form av Missy, som fick guida med hjälp av internet. Äntligen hittade Sven-Berit rätt gata, och rätt hus! Yeeahh!! Ja... som om det skulle vara så lätt. Porten var ju givetvis lås...
- Hrm.. ska man klättra upp till tredje våningen?
Med Sven-Berits tur så ska vi vara glada att hon inte gjorde det! Sven-Berit ringde då tjejen. Utan något svar. Så där satt Sven-Berit, i en svinkyla, mitt i natten (nästan) och hade ingen aning om vad hon egentligen sysslade med. Efter en väntetid så gav Sven-Berit upp och körde hem. MEN.... skulle det vara slut? Såklart inte...
Efter ca 2 mil, in i skogarna, så lyser lampan. Bensinen snart slut.
- Såklart, varför skulle den inte det liksom!
Men Sven-Berit hade tur. Hon hitta en mack in the middle of nowhere skogen. Eller... tur och tur. Det jävla tanklocket hade frusit fast och gick självklart inte upp.
- Varför skulle det vara så lätt, muttrade Sven-Berit i kylan.

I samma veva, så helt plötsligt hörde tjejen av sig. "GALENPANNA!! Är du här? Jag är hos mina föräldrar...". Som såklart inte bodde i Hässleholm. Och inte fanns det en bemannad mack på flera mils avstånd. What to do? Sven-Berit gjorde en chansning och hoppades att bensinen skulle räcka att köra tillbaka till Hässleholm. Bättre med bensinstopp i en "stad" än mitt i skogen. MEN nu hade Sven-Berit tur. För en gångs skull. En kille dök upp och hjälpte en något förvirrad Sven-Berit. Så Sven-Berit tankade... och drog hem.

Sven-Berits vänner skrattar fortfarande åt detta missöde. Det gör inte Sven-Berit. Sven-Berit förlorade tjejen istället. Jaja... men vad förväntade man sig när det handlar om Sven-Berit?

Sven-Berit på Michael Jackson-tributen på Debaser den 25/12

Kommentarer (0)

Sven-Berit och hjärnskakningen

Publicerad: 2009-09-25, 22:05 från webben

Ja vi vet ju alla att Sven-Berit inte är nåt vidare bra på att uppdatera sin blogg. Vilket kan vara lite synd, för omvärlden missar ju verkligen vad som försigår i denna lilla flickas liv och hjärna. För med fiskpinne minnet så kan vi ju inte förvänta oss att Sven-Berit ska komma ihåg allt och uppdatera i efterhand.

Och det är just den förvirrade Sven-Berit som uppenbarat sig den senaste tiden. Vi kanske ska skylla på hjärnskakningen som Sven-Berit ådrog sig för drygt en månad sen, som i sin tur ledde till snurriga missöden efteråt, eller?

Sven-Berit och mamma var och storhandlade en dag. Storhandla för Sven-Berit är typ 10 saker eller nåt. Mamma valde en STOR affär. Alldeles för stor för stackars Sven-Berit. På jakt efter dasspapper så hittade Sven-Berit inte tillbaka igen. Men andra ord hade hon gått vilse. Scenariot uppenbarade sig i Sven-Berits huvud "Jessica, gå till kassa 1, där din mamma väntar på dig", "Men var är kassa 1 nånstans?". Nu slapp Sven-Berit detta, då hon i all virrighet hittade sin kundvagn igen och traskade vidare. Och hon fyllde på sin vagn (med sina drygt 10 saker). Sen började Sven-Berit fundera.
- Hrm.. har jag verkligen köpt blomjord?
Med tanke på att Sven-Berit inte äger en enda blomma (men har en jävla massa blomsterflugor, hur det nu kan komma sig) så slog det Sven-Berit att det inte var hennes kundvagn... Ja, förvirringen var total för stackars Sven-Berit som fick försöka hitta rätt igen...

Och hur var det med hjärnskakningen då? Hur gick då detta till? Jo, så här var det då. A4 fyllde år och det skulle firas i Rådhuskällaren. En fin resturang, där personalen nog ångrade att dem släppte in Sven-Berit och company. A4:s flickvän, Jessica, visade sig vara en hel vrickad kombination tillsammas med den andra Jessica (Sven-Berit då). Dem fick på sig vars en strut på huvudet. Och den levde dem upp till, believe me! Men innan följande utspelade sig, så gick Sven-Berit rätt in i stenvalvet, vilket säkerligen låg till grund för följande...
Dem båda Jessica beslöt sig för att platta till sina strutar på huvudet. Och hur gör man det bäst då? Jo, genom att hoppa rätt upp stenvalvstaket. Och det gjorde dem båda två. Men nu saknar både Sven-Berit och Jessica avståndsbedömning och i detta fallet, även hjärna, så det small till ordentligt i skallen. Som om det inte skulle vara nog så gjorde dem detta TVÅ gånger. Och hjärnskakningen var ett faktum när Sven-Berit sen kom hem och gick rätt in i sin hatthylla...

Förra helgen bildades ännu ett nytt radarpar. A1 och J1 som blev AJ2 (uttalas I do). För er som inte vet vad A plus alla siffror betyder (ex A1, A4) är det så enkelt att alla ska tydligen heta Anna så för att underlätta det hela så numrerar vi alla...
Alltså är detta en Anna då. Sven-Berit och A1 slog säkerligen världsrekord i den mest värdelösa singstar-duon ever. Men ändå klass när dem sjöng "Fångad av en stormvind" när låten som egentligen spelades var Whitney Houston.
Sen kom Emma tillbaka och rädda antagligen alla glasrutor i kvarteret genom att dra ut Sven-Berit till regnbågsinvingningsfesten (haha, vilket jävla långt ord) på Moriskan. Där fick dem en annorlunda upplevelse. När övriga på dansgolvet sträckte upp händerna till en bra låt, så hukade Sven-Berit och Emma sig. Det blev en välvuxen djungel då.....

Och idag då... Sven-Berit ringde sin egen lilla piccolo och sa att shopping stod på schemat. Han (Anders) muttrade lite och sa att han är på väg. Men någon shopping blev det egentligen inte. Sven-Berit hatar att shoppa kläder, och bara yrar som en vilsen anka överallt. Manuela och Emma hade gett Sven-Berit tips på vart hon skulle gå, då dem inte själv var tillgängliga, men inte ens affärsbiträdandet förstod vad Sven-Berit menade när hon förklarade vilka jeans hon ville ha. Sen gav dem upp, och det blev mat istället. Då utspelades följande....
Anders:
- grlrupmgrmmm....
Sven-Berit nynnar vidare på det.
Anders tittar lite förvirrande på Sven-Berit och undrar:
- Vad var det?
Sven-Berit:
- Jag sjöng vidare på det du sjöng!
Anders:
- Jag harklade mig.....

Ja.. det blev ju ändå en lite längre inlägg. Grattis alla Sven-Berit fans, för det lär ju säkert inte upprepa fler gånger

Imorgon är det den stora regnbågsfesten på Slagthuset. Förfesten hålls hemma hos Sven-Berit, som har världens bästa grannar. Dem har redan dagen innan klagomål på festen....

Kommentarer (1)

1 2 3 4 5 6 ... 11 | Next