Tant Manuela och Jeanette kom och hämta upp en alldeles för seg Sven-Berit tidigare denna dag. Dem tyckte att Sven-Berit behövde rastas lite och destinationen blev Bokskogen (blir det bookforest på engelska?). Det var ganska längesedan som Sven-Berit befann sig i en skog och det märktes nog.
- Urk, gegga...
Stadsborna var väldigt fascinerade över vad naturen egentligen har att erbjuda. Sven-Berit stannade vid varje snigel under den 3 km långa promenixen. Manuela och Jeanette ville så gärna gå en mycket längre sträcka, men den tanken skrotades ganska snabbt när dem insåg att dem trots allt ville ha hem Sven-Berit med livet i behåll.
- Varje snigel är unik och ingen är den andra lik, utbrast Manuela sittandes på huk över deggklump av sniglar.
- Dom bruna sniglarna ligger nog lägst i snigelhiarkin, för vem vill se ut som avföring? funderade Sven-Berit.
- Titta, all slem kommer ju från det där lilla hålet på huvudet, upptäckte Jeanette liggandes på marken bredvid en lång och ståtlig snigel. 

Ungefär så lät stadsbornas konversation under turen i bokskogen. Men ju längre dem gick, desto mer vidriga tyckte dem att sniglarna blev. Märkliga sexställningar, kannibalism och rövslickare stöttes på ju längre tiden led. Då blev en tvestjärt mycket roligare. Manuela letade förgäves efter ormar, medans Sven-Berit hade tyckt det var coolt om de stötte på en isbjörn. Jeanette hittade en gunga och lurade upp Sven-Berit i den. Den där gungan hade sin egen vilja och skicka ut Sven-Berit i skogen (hrm.. ja, snåren då..).

I alla fall. Alla tre kom hem välbehållna om än något trötta.